ett pionjärarbete. Den kan inte vara annat än ensam i sitt slag.’ Barbro Westling i Aftonbladet. Den prisbelönade dramatikern Christina Ouzounidis nya bok är en sällsam poetik. Utgångspunkten är en konflikt fångad i repliken, förbunden med talandets kroppslighet. Genom att sätta sin egen praktik i spel med bland andra Gertrude Stein, Inger Christensen, Walter Benjamin och Simone de Beauvoir formulerar hon en utsagans självreflekterande förmåga som insisterar på tvivel och oavbruten omförhandling. ’Men rösten kom inte. Den dök upp och försvann. Den talade och blev avbruten av en annan. Den påstod och hörde inom sig en annan röst, en viskning, ett skrik. Och rösterna talade omlott. De motsade sig, de talade och övertog varandras åsikter, de talade och tystnade, smittade varandra med mod och oro. De blickade framåt och tänkte på oönskade identiteter. De ångrade sig. De byggde ett tomrum mellan sig, ett utrymme av tystnad. Och den formen började röra sig, började stiga och viska. Den upptog ljuset på natten och på dagen speglade den det osynliga. Det blev till. Det fanns. Det fanns genom alla rösterna och alla pauserna. Det fanns genom det osagda. Om tvivlet föregår talandet är repliken den nod där talandet kastar sig ut i världen. Den börjar, på en konkret plats i en konkret tid, i ett mycket specifikt förlopp, nämligen det som inte utspelat sig mellan min förra utsaga och min nuvarande.’ Christina Ouzounidis är dramatiker, regissör och författare. Hon har sedan debuten som dramatiker skrivit och satt upp ett tjugotal pjäser och hörspel. Hon har tidigare givit ut Lögner (2013) och Spår av Antigone (2014). Tvivel / replikernas poetik är hennes doktorsavhandling i teater.
Läs mer om Tvivel : Replikernas poetik