I dessa två essäer om Titanic är det en något annorlunda Joseph Conrad än roman- och novellförfattaren som läsaren möter. Analysen är visserligen lika saklig skarp och välformulerad som annars men här framträder också en Conrad som öppet visar sitt humör och sin ilska. I sin kritik av konstruktörer av ledningen för ägarföretaget White Star Line och kompetensen hos vissa av de i sjöförhören inblandade upprörs Conrad av vad han uppfattar som en hop krämare och dilettanter som prioriterar kapitalintressena framför passagerarnas säkerhet. Att Titanic gick till botten är i Conrads ögon en logisk konsekvens av en från början felplanerad projektering.
Läs mer om Två essäer om Titanic