I trettio år har Maj-Britt varit isolerad i sin lägenhet utan andra kontakter än de personer som hemtjänsten skickat. För att försäkra sig om att de inte ska bli långvariga ser hon till att de ledsnar så snabbt som möjligt. Monika är en framgångsrik och utåtriktad överläkare och vid första anblick är hon Maj-Britts totala motsats. Men båda plågas de av smärtsamma upplevelser från det förflutna som de försöker hålla ifrån sig. Så korsas deras vägar och oförutsägbara händelser gör att de tvingas handskas med den skam de bär på. Det visar sigsnart att det finns mer än ett sätt att isolera sig från omvärlden. »Alvtegen skriver om existensens vånda på ett enkelt, lättillgängligt sätt, utan åthävor eller alltför påtagligt spekulativaeffekter. Därför får hon också en stor publik, en publik som hon verkligen förtjänar.« Södermanlands Nyheter
Hitta Skönlitteratur även hos:
