I Neapel visar människorna upp sig i sin organiska nakenhet, med hettan som kommer ur inälvorna: och under den här aspekten förbluffades vi, äcklades och förhäxades av Neapel.’ Så beskriver Simone de Beauvoir sitt första möte med Neapel 1936 och Neapel är fortfarande en säregen stad, lockande och avskräckande på samma gång, omspunnen av ett romantiskt skimmer, belägen i skuggan av den ständigt hotande Vesuvius och med traditioner som överlevt sedan antiken. I Se Neapel och sedan dö försöker Tomas Lappalainen förstå vad det är som gör Neapel så annorlunda, men han finner också ursprunget till djupliggande mönster för den västerländska kulturen i allmänhet. Under sökandet träffar han på en sällsam livsintensitet i de sjudande spanska kvarteren, på fotbollsstadion, i årligen återkommande mirakler och i traditioner som rör mat, kärlek och sex. Men via stadens kryptor, kyrkogårdar och dess kult av dödskallar riktar han sig också mot dödens gåta och igenkänner dödens fasa på andra sidan kristendomen. Tomas Lappalainen , född 1958, arbetar som kulturredaktör på LO-tidningen samt medverkar regelbundet i Aftonbladet. Han har tidigare skrivit de uppmärksammade Maffia samt Italien.
Läs mer om Se Neapel och sedan dö