På eget sätt ges ut samtidigt som nyutgåvan av Yoko Onos Ekollon . John Lennons bok På eget sätt i översättning av Peter Curman och Ingemar Lindahl. På eget sätt (originalets titel: In His Own Write) är en samling texter och teckningar Lennon skapade allt medan han befann sig i beatlesfeberns virvel av turné er och skivinspelningar. Det finns ett TV-inslag när beatlarna är i Sverige och intervjuas av Torsten Jungstedt. John ombeds läsa någon av sina noveller högt – men det blir svårt för George är genast där och rycker ut och kastar iväg hela knippen av sidor. En oemotståndligt rolig bok, fylld av bisarra berättelser om udda människoöden klädda i ett språk fullt av systematisk orddemolering och kreativa felstavningar. Nu utkommer Peter Curmans och Ingemar Lindahls kongeniala svenska översättning från 1965 i nyutgåva på Bakhåll. Läs om de fem på Dumkyrkokällaren, Skrattkammarmön, könhetsdrottningen och alla de andra. Och missa inte storviltgikten med den vitrige jägaren! Med denna sin första bok fullföljde Lennon något som han påbörjat redan som tonåring på Quarry Bank School. I sin egenhändigt framställda oregelbundet utkommande tidning The Daily Howl brukade han teckna och skriva fräna små stycken som parodierade händelser på skolan, ofta illustrerade med elaka teckningar föreställande skolans lärare. Och under de första åren på 60-talet försåg han under pseudonymen Beatcomber också den Liverpoolbaserade musiktidningen Mersey Beat med material i denna stil. Tre av bokens texter, ’Liddypool’, ’På storviltgikt med den vitrige jägaren’ och ’Jag minns Arnold’ är för övrigt hämtade ur material som tidigare hade tryckts i Mersey Beat. In His Own Write publicerades 1964 av förlaget Jonathan Cape och blev en omedelbar succé . Boken hamnade direkt på bestsellerlistorna i både England och USA. Även litteraturkritikerna var förtjusta. Lennon hyllades som en ny litterär humorist. The Times Literary Supplement skrev att boken är ett måste för ’envar som fruktat ett förflackande av det engelska språket och den brittiska fantasin’. Flera kritiker var på kritikers vis måna om att peka ut Lennons förebilder – det skulle vara bland andra Lewis Carroll, Edward Lear, James Thurber och – framför allt – James Joyce. ’Inte endast den fasta beslutsamheten att enbart kommunicera via skämt och vitsar – även den lika fasta beslutsamheten att vidmakthålla en blasfemisk och subversiv ton utgör mycket tydliga joyceanska drag.’ Lennon själv erkände i intervjuerna endast två influenser: Lewis Carroll och Arthur Conan Doyle. James Joyce hade han aldrig läst, hävdade han. Men det viktigaste med Lennons ’galna’ prosastycken i In His Own Write är nog att de förebådar och kanske aktivt medverkar till hans omsvängning från de enkla poptexter han skrev för Beatles tidiga skivor till den stora nydanande rocklyr
Hitta Skönlitteratur även hos:
