Rasforskning och steriliseringspolitik är två inslag i svensk historia som vållat stark diskussion och kollektiv självkritik. Även det svenska folkhemmet bar på mörka hemligheter, hette det när steriliseringsdebattens vågor gick som högst i slutet av 1990-talet.’Oönskade i folkhemmet’ gavs ut 1991 och var den första studie som avslöjade detaljerna i den svenska steriliseringspolitiken från 1930- till 1970-talet. Här ges också den idéhistoriska bakgrunden. Boken skildrar rasbiologins framväxt från tiden kring sekelskiftet 1900 samt turbulensen kring det rasbiologiska institutet i Uppsala och dess chef Herman Lundborg. Men inte heller trettiotalets socialreformatorer stod främmande för rashygieniskt tänkande, om än med andra politiska och sociala ambitioner.Steriliseringarna, riktade mot samhällets svaga eller rentav ’oönskade’, utgör fortfarande ett omstritt kapitel i svensk social- och medicinhistoria. Rasbiologin och rashygienen är på ett liknande sätt en kontroversiell del av vetenskapshistorien. Kunskapen om denna historia är viktig för dagens diskussioner om genetik och fosterdiagnostik och om förhållandet mellan stat och individ.Boken är försedd med en nyskriven forskningsöversikt.Gunnar Broberg är professor i idé- och lärdomshistoria och Mattias Tydén fil.dr i historia.
Läs mer om Oönskade i folkhemmet : rashygien och sterilisering i Sverige
Hitta Samhälle & Politik även hos:
