Verklighetsthriller? Det stämmer. Mycket av det som beskrivs i boken har jag upplevt eller fått berättat för mig. Materialet har jag samlat under de många resor jag gjort i Guatemala för att skriva artiklar göra dokumentärfilmer eller samla material till böcker. Jag har mest rört mig bland dem längst nere på samhällets botten bland gatubarn tiggare bordellflickor tvångsrekryterade soldater de kloka kvinnor som kallar sig häxor indianer på flykt ?Under inbördeskrigens år vandrade filmaren Bosse Öhlén och jag in i Ixcandjungeln och filmade mayaindianer som höll sig gömda inne i regnskogen för att komma undan militärens förföljelser. Senare efter det att landet fått fred sökte vi upp samma indianer som nu bodde i utkanten av Ixcandjungeln. Mirnas berättelse av det som hände i Ixcan och efteråt är bara en av många berättelser jag bär med mig därifrån. Under en annan resa tillbringade Bosse Öhlén och jag en månad i slumområdet La Linea för att filma några häxor som arbetade där. Resultatet blev dokumentärfilmen ?Häxorna och San Simon? och fem korta dokumentärer ?Lucky på linjen? om den 7-åriga flickan Lucky och hennes familj.En av personerna vi filmade var häxan som förekommer i thrillern fast i boken har hon fått ett annat namn. En annan var tiggerskan Doña Marina som blev min vän och som jag sökte upp under mina senare resor till Guatemala. Hon satt alltid utanför Pollo Campero och var en viktig person i gatubarnens liv. Men livet på gatan blev allt farligare och en kollega till henne fick halsen avskuren av någon som ville åt hennes tre quetzaler. Jag var själv med när Doña Marina blev förd till nunnorna för att kunna leva ett liv i större trygghet. Jag var också med när hon kördes tillbaka till sitt hörn och blev mottagen som en drottning av gatubarnen.När jag kom tillbaka till Guatemala nästa gång var Doña Marina spårlöst försvunnen. Gatubarnen och försäljarna som höll till runt Pollo Campero sade att hon blivit utsatt för ?social städning? hon hade blivit bortförd och hade med all sannolikhet mördats. Det sista Doña Marina hade berättat för mig var att ?Felix? ett av de gatubarn som jag följt under flera år hade träffat en flicka som inte var gatubarn och att de tillsammans lämnat stan för att försöka leta reda på hans familj.De här två händelserna triggade igång mitt skrivande. Jag använder historier jag hört personer jag träffat. Jag beskriver miljöer jag besökt som platsen där en pojke blev sprängd i luften med en handgranat soptippen bordellen Djungelhotellet ungdomsfängelset Terminal La Linea Concordiaparken innan den förstördes Häxhuset Hundarnas Hörn och ett cementrör där två gatubarn flyttat in.För att kunna skildra de privilegierade i samhället blev jag tvungen att göra en ny resa. De tankar som de fem feta männen och Rita Calderon uttrycker är inte mina fantasier utan idéer jag hörde uttryckas under mina samtal med landets överklass.En av bokens huvudpersoner gatubarnet ?Felix? har lånat drag av
Läs mer om Offensiv Röda Nunnan : en verklighetstriller
Hitta Barn & Ungdom även hos:
