Att vara 39 och har aldrig ha levt. Den starka längtan att tillhöra överraskade mig. Förvånad kände jag kärlek till livet sprida sig strålande till varje hörn av min varelse. Jag var rädd darrande vid tanken på allting nytt. Kärleken till mitt barn nyfikenhet på hur mitt nya liv kunde te sig. Dessa känslor och andra laddar mig kontinuerligt med en önskan att göra vad som krävs. Lika oväntat var jag att jag överväldigades av en pulserande ödmjuk vördnad för vår förundransvärda Jord. Dagligen och trots mina farhågor fortsätter jag att välja livet. Detta är en berättelse om hur jag lever annorlunda än jag någonsin har gjort tidigare och kära läsare om hur jag söker modet att klara av det. Nu ska jag berätta om planterande av rötter och mina spirande ambitioner – allt med djup tacksamhet hopp och tillit.
Läs mer om Nu har dansen börjat
Hitta Psykologi & Pedagogik även hos:
