Följande essäers utgångspunkt är första kapitlets ’Gruppbild med herrar’ alltså ett fotografi från nordiska musikfesten 1919 i Köpenhamn där åtta manliga musikpersonligheter sammanförs. Bland dessa befinner sig våra tre huvudpersoner vars inbördes relationer skisseras. Sedan följer tre kapitel där var och en av dessa personer ställs i centrum och där kapitelrubrikerna vill fånga något av det essentiella i deras gärning. Nielsenkapitlet har överskriften ’Enhet och splittring’ vilket refererar till det ibland kameleontiska i hans musik. Sedan följer kapitlet ’Att lyssna inåt’ vars formulering försöker fånga det för Sibelius utmärkande i sin tur följt av kapitlet ’Tystlåten följeslagare’ där Stenhammar porträtteras. Sista kapitlet ’Nordisk ton?’ vill just ställa frågan om en sådan existerar och i så fall hur. Den skulle kunna identifieras i negativa termer som ett avståndstagande från dessa tre komponisters sätt att komponera. I positiva termer är den nordiska tonen ett fängslande sätt att trots den förhållandevis trånga kulturmiljön gestalta allmänmänskliga erfarenheter.
Läs mer om Nielsen – Sibelius – Stenhammar : mellan Norden och Europa
Hitta Konst & Musik även hos:
