Vi hade precis bestämt oss för att flytta från Johannesburg till Kapstaden bli kvar i Sydafrika och släppa taget om Sverige. Men i den eviga solens land blev vår yngste son alltmer blek och torr om läpparna. En otäck känsla växte inom mig att något allvarligt hade drabbat honom. Tio dagar senare satt hela familjen förtvivlad på Karolinska sjukhusets barncanceravdelning i Stockholm. Vi hade evakuerats till Sverige av SOS International. Allt vi ägde i Sydafrika var sålt och barnen hade fått sluta i sin skola. Istället för vår drömda tillvaro i Kapstaden fick vi ställa in oss på att gå igenom flera år av cellgifter för vår son. Allt hade fallit ihop. Ibland har jag kommit på mig själv med att leva mitt liv genom att kika nuet över axeln och spana mot en diffus punkt i framtiden. Jag tror att det är vanligt att människor gör så trots att livet pågår just nu. Att försöka finna mening i stunden må vara ett slitet uttryck men har vi egentligen något val? Den här boken handlar om att vi människor aldrig är mer än ett samtal eller ett besked bort från att precis allt förändras. Oavsett vilka vi är var vi befinner oss eller vilka planer vi har för livet.
Läs mer om När himlen faller ner
Hitta Skönlitteratur även hos:
