Från mitten av 1960-talet och ett tiotal år framåt var det i Sverige vanligt att koppla samman musik och politik på olika sätt. Musik kunde uttrycka en protest och visa engagemang. De nya vänsterrörelser som blommade upp använde sig av musik för att föra ut budskap och samla åhörare. Men det ställdes också frågor om vilka som hade makt över musikskapande och vem som valde ut vad som fick höras i och genom massmedia. Många nya eller tidigare marginaliserade musikstilar skapade nya former för att höras och bli offentliga. Men också musikstilarnas politiska betydelser diskuterades och genomslaget för vänsterpolitiska idéer varierade mellan stilarna. Detta gav många nya möjligheter för musikskapande men snart växte det också fram många krav på hur musiker skulle vara för att vara trovärdiga i ett vänsterpolitiskt sammanhang. I den här boken analyseras hur olika idéer om musik och dess politiska betydelser formulerades i debatter organiserades i föreningar och skivbolag skola och Rikskonserter och hur musik skapades för att på olika sätt fungera politiskt: genom att föra ut budskap aktivera människor skapa alternativ. Alf Arvidsson är professor i etnologi vid Umeå universitet. Han har tidigare skrivit bl.a. Sågarnas sång (1991) och Folklorens former (1999)
Läs mer om Musik och politik hör ihop : diskussioner ställningstaganden och musikskapande 1965-1980
Hitta Övrigt oklassificerat även hos:
