lysande roman. /…/ Dahls poetiska, finkänsliga stil fångar helt suveränt hur det är att vilja men inte kunna ta sig ur missbrukets, ja ur själva livets plåga.’ SVT Kulturnyheterna ’Lysande livfullt om mörkret. /…/ Med sin både komprimerade och lösrivna fragmentstil, som gör helheten både drastiskt renskrapad och sällsynt uppriktig, lyckas Niels Fredrik Dahl beröra vissa svåra, obeskrivbara saker i det där ’mörkret’./…/ sammantaget utgör de en lysande, både ogarderad, livfull och självironisk berättelse om existensens svåraste frågor.’ Aftonbladet Det var självklart för mig att det var fars historia jag skulle skriva. Den äventyrliga och kalla uppväxten. Men så blev det inte. Den historia jag trodde var min visade sig inte vara det. Den historia jag inte ville ha, visade sig vara min. Flera år efter att modern har dött öppnar författaren hennes dagbok, som hon kallade nattboken, och som han fått flera år före hennes bortgång men inte öppnat. Hon hade sagt att han kunde göra vad han ville med den, läsa den eller inte läsa den. Hon skrev den när han var en liten pojke. Han tog emot den utan att egentligen vilja ha den. Han hade långt tidigare stängt henne ute från sitt liv. Niels Fredrik Dahls nya roman Mor om natten, som har mötts av ett översvallande mottagande i Norge, är en mångskiktad historia. Den är ett kvinnoporträtt och ett självporträtt, en berättelse om en barndom och ett äktenskap, en djupt personlig roman om att leva nära tillsammans med en annan människa, utan att egentligen känna varandra. Niels Fredrik Dahl skriver om depression, om arv och ensamhet, om missbruk, beroende och självständighet, om kärlek som går i bitar och som blir hel igen. ’Niels Fredrik Dahl har skrivit en finstämd bok om ett svårt mor-son-förhållande, där det outsagda blir det som talar. /../ Det är skickligt att kunna ge så mycket närvaro till denna bortvända kvinna, vars liv aldrig tycktes nå sin fulla potential utan tonade bort i ett intet.’ Sydsvenskan ’Mor om natten är en sorgebok som inte väjer för att skildra det smutsiga i självbedrägeriet, och visar hur svårt det kan vara att tala med dem vi har närmast i våra liv. Dem vi kanske borde tala mest med. Det är en tunt klädd bok som inte viker med blicken.’ Göteborgs-Posten ’Dahl skriver smidigt och sinnligt och varierar tempot. Han fogar samman satserna i långa perioder men det känns ändå inte tungt, han är så säker på handen. Det verkar gå lätt när han skriver. Antagligen ligger det ett oerhört arbete bakom just den tonen, den lättheten. Han har därtill en förmåga att i den norska vardagen slå in mycket verkningsfulla, lyriska beskrivningar.’ Arbetarbladet ’Dahl tecknar bilden av en familjekonstellation där alla förblir varandras främlingar, där den gemensamma historien enbart består i det allra mest grundläggande: att de funnits i varandras närhet. /../ He
Hitta Skönlitteratur även hos:
