I sin nya diktsamling mellanblad går Heidi von Wright med ekokritiska steg genom ett förfallande diktlandskap. De flesta har gett sig av men rösterna dröjer kvar i omgivningen. Vad har gått förlorat, varför och går det att bygga upp igen? von Wright rör sig från insekters känselspröt till massiva galaxers spiralkonstruktioner på jakt efter ledtrådar om det förflutna och framtiden.von Wrights lyriska språk är känsligt och träffsäkert. Liksom i hennes tidigare diktsamlingar återkommer rummen och drömmarna, naturen och havet.jag bär era röster med mignu lägger jag dem här det är något med barrensom gör skogen speciell det är något med kylansom ger ljuset färg
Hitta oklassificerat även hos:
