Birgitta Lillpers skriver platsens poesi och aldrig mer så än i Kälda som både beskriver en högst konkret källa dit man går och hämtar vatten dit djuren kommer för att dricka och källan som metafor att ösa ur. Kälda handlar också om att nöja sig med det som finns här rätt under näsan. Den är både sinnligt och sinnrikt en naturlyrik som gör poesin även till en naturupplevelse.
Hitta Skönlitteratur även hos:
