– Det här är egentligen inte en bok om Schizofreni, det är mer en bok om att människor ändå är människor, oavsett sjukdomstillstånd, säger norska Arnhild Lauveng om sin självbiografiska bok I morgon var jag alltid ett lejon. När Arnhild var 16 år fick hon, efter flera år av gradvis försämring, diagnosen schizofreni. Hon var psykotisk och självdestruktiv, hon levde i en värld av röster och hallucinationer och skar sig blodig med skärvor så fort hon fick tillfälle. I morgon var jag alltid ett lejon är en historia om att bli och vara allvarligt sjuk i schizofreni och om att också övervinna sjukdomen mot alla odds och bli frisk, men boken är lika mycket en berättelse om bemötande, tillit och mänsklig värme och att det omöjliga kan bli möjligt när det finns i en människas liv. Boken tar oss med in i en värld av röster, hallucinationer;av råttor som springer i flock efter henne, och vargar som gläfser efter henne, med gula ögon och dreglande käftar. Hon visar hur vanföreställningar och symptom har sin logik och mening.’ därför blir det så fel med behandlingsstrategier och information som fråntar folk förmågan att se sig själv som frisk ’i morgon’ och att veta att även om jag just nu befinner mig i en fårfålla, så kommer jag om ett tag springa över savannerna igen, för att jag bär lejonets möjligheter inom mig.’ Arnhild Lauveng övervann schizofrenin och utbildade sig till psykolog vid Universitetet i Oslo, och arbetar idag som psykolog. Hon är därför i den ovanliga situationen att hon med auktoritet kan uttala sig både som tidigare patient och läkare.
Läs mer om I morgon var jag alltid ett lejon
Hitta Psykologi & Pedagogik även hos:
