Denna bok tar som första svenska studie ett samlat grepp om krishanteringens förutsättningar i den polisiära sektorn. Hoten mot det öppna svenska samhället har under överskådlig tid hanterats av polisen och övriga rättsvårdande myndigheter. Det är framförallt polisen som på senare tid haft till uppgift att freda och försvara det demokratiskt styrda rättssamhället. Denna uppgift är långt ifrån okomplicerad. Genom sex fallstudier följer vi hur den svenska krisberedskapen i den polisiära sektorn utvecklats från tidigt sjuttiotal och fram till våra dagar. De flesta minns dessa händelser mycket väl. I krisen prövas ordningsmakten har därför ett stort nutidsorienterande värde. Analyserna av kriserna stimulerar till reflektion och diskussion om polisens förutsättningar att hantera extraordinära utmaningar. I kronologisk ordning behandlar boken flygplanskapningen på Bulltofta 1972, Norrmalmstorgsdramat 1973, ockupationen av den västtyska ambassaden i Stockholm 1975, Palmemordet 1986, polismorden i Malexander 1999 och Göteborgskravallerna 2001. Mordet på utrikesminister Anna Lindh i september 2003 berörs i en epilog. Varje fallbeskrivning utgår ifrån de våndor och dilemman som beslutsfattare på olika nivåer och från olika delar av sektorn ställdes inför. Den svenska exceptionalismen, dvs. en föreställning om att det inte kan hända här, genomsyrar hela denna epok. Andra röda trådar i boken berör organisatoriskt inbyggda inlärningsproblem, rivalitet mellan olika polismyndigheter och problem som uppstått när politiskt ledarskap kolliderat med polisiärt chefskap. Boken är angelägen läsning för beslutsfattare på alla nivåer inom den rättsvårdande sektorn och för dem som utbildar sig till poliser eller vidareutbildar sig. Även för dem som är intresserade av nutidshistoria och av svensk demokrati och säkerhet i vid bemärkelse borde boken vara av stort intresse.
Hitta Samhälle & Politik även hos:
