Det är många år senare, i Trakten, där Eddie, den amerikanska flickan, en gång under oklara omständigheter drunknade i Bule träsket, 1969. En händelse som hade ödesdigra följder för många i Trakten, och satte djupa spår i deras liv. Men trettio år senare, betyder det något längre?Samtidigt fnns historien överallt, en legend som blivit nästan råmärke för Trakten. I Vinterträdgården, en märklig äventyrspark på Andra Udden, spelas den upp om och om igen, på en underjordisk glitterscen. Men vad är det, egentligen?För Johanna, Benckus och Inget Herrmans flicka, som växer upp med Solveig och sina halvsyskon i kusinhuset, är allt det där som var till en början mest en dov men gäckande, skimrande fond mot vilken hennes barndom utspelas – en av många bakgrunder. För det ? nns så mycket annat, och allt som är nu, till exempel leken Träskdrottningens återkomst som leks av barnen i Trakten vid foten av trappan till huset i den dyigare delen av skogen. Men mitt i allt tar allt slut. En barndom kommer abrupt av sig. Glitterscenen handlar om hemligheter, lögn och svek men också om möjligheten till försoning och den kärlek som är självklar, som en närvaro. Om oskulden som alltid måste dö, men också om hur legender och berättelser spinns som skydd kring grymma sanningar, om mytens förföriska kraft och folkvisans obönhörliga upprepning. Men mot denna musik, annan musik: mot ögonblicket, upplevelsen, erfarenheten, historien, Traktens förvandlingar i tiden. Romanens andra röst är Solveigs; hon som när hon var barn var med när den amerikanska flickan dog vid Bule träsket.Glitterscenen är en fristående fortsättning på Den amerikanska flickan.
Läs mer om Glitterscenen och flickan hon går i dansen med röda gullband