Ordets myra kommer tillbaka. Lyfter försöker på nytt besvärja tingets tröghet, ordets förluster. Tappar strået, fattar det åter. Ordets makt och vanmakt känner ordets myra. Under 50-talet och framåt fortsätter Harry Martinson att skriva naturlyrik, ofta med inriktning på de små naturförloppen. Men tids- och civilisationskritiken blir allt viktigare för honom samtidigt som han i många dikter, såväl öppet som dolt, grubblar över diktens uppgift. Dikter 1953-1973 rymmer Cikada (1953), Gräsen i Thule (1958), Vagnen (1960), Dikter om ljus och mörker (1971) samt Tuvor (1973). Efterordet är skrivet av Stefan Sandelin.
Hitta Skönlitteratur även hos:
