Nyutgåva av den kinesiska visdomboken Dao De Jing i översättning av akademiledamoten Göran Malmqvist som också skrivit en utförlig inledning som förser en med allt man behöver för att kunna närma sig denna fascinerande och mångbottnade text. Dao De Jing är en av de mest svårtydbara och gåtfulla texterna i Kinas litterära historia. Samtidigt en av de mest inflytelserika. Texten utgör en av de viktigaste källskrifterna för daoismen. Den författades av Lao Zi (’Den gamle’ eller ’Den gamle mästaren’) i slutet av det fjärde århundradet före Kristus. Om författaren vet man inget. De äldsta bevarade versionerna av texten hittades vid utgrävningar så sent som 1973. De är skrivna på siden och dateras till 200-talet före Kristus. Dao De Jing för första gången på svenska i en översättning baserad på den kinesiska grundtexten. Göran Malmqvists inledning placerar verket i Kinas idéhistoria och diskuterar dess betydelse och hur det kan tolkas. Texten består av 81 mycket korta kapitel, som vart och ett formulerar kärnord om vad läran om Dao (vägen) och De (kraften) går ut på. Båda begreppen är ytterligt mångtydiga och inte helt lätta att översätta till nutidssvenska. Dao är både vägen och normen i tillvaron. Dao är det som är och som fanns innan något blev till. De är kraften som Dao skänker. Daoismen har alltid utgjort en kontrast till konfucianismen. Medan konfucianismen har varit statsreligion som manat till pliktuppfyllelse och lydnad har daoismen snarare uppmanat människan att avstå från all medveten strävan: Människan bör följa sina impulser och handla i samklang med naturens rytm. Dao De Jing är en lågmäld bok med en ofattbar vidd och tyngd i sina milda påståenden. En bok som verkar ifrågasätta i stort sett allt, till och med människans medvetna strävan och hennes förnuftiga sätt att bete sig. Istället antyds en intuitiv väg till insikten om tillvarons mening och det riktiga handlandet. Några lösryckta citat ur Dao De Jing som ger en aning om bokens fascinerande mångbottnade gåtfullhet: ’Man knådar lera och tillverkar ett kärl: det är Intet i dess inre som gör kärlet användbart. Man hugger ut dörrar och fönster och bygger ett rum: det är Intet i dess inre som gör rummet användbart. Därav följer att det som finns skapar viss nytta, medan det som icke finns skapar användbarhet.’ ’Den som bevarar vägen inom sig har ingen önskan att bygga ut den.’ Även om Den okarvade stocken är oansenlig, kan ingen i Allt Under Himlen göra den till sin undersåte.’ ’Den som vet när han har tillräckligt är rik.’ ’Den sanne fursten handlar genom att inte handla, förvaltar sitt ämbete utan att förvalta och njuter det som saknar smak.’ ’Den som handskas med tingen förgör dem; den som håller fast vid tingen förlorar dem.’ ’Anledningen till att Floden och Havet kan tjäna som konungar över De hundra dalgångarnas bäckar är att de förmår ligga lägre än dem.’<
Hitta Skönlitteratur även hos:
