Hur kan man använda det estetiska språkets och de konstnärliga uttryckens möjligheter för att hålla ihop form och innehåll i förskolans verksamhet? Den här boken berättar om ett år på en norsk förskoleavdelning där rum, material, form och iscensättning ingår i ett dynamiskt nätverk. Projekten utgår från leken och inget tycks vara omöjligt. Under året samlas avdelningen kring en naturslinga och utomhusutställning som heter Sti för øye. Barnen började som besökare och slutade som aktiva utställare av egna konstverk. På vägen gick det åt 24 resväskor, 300 vita plastflaskor och man tillverkade bland annat sitt eget vildsvin Men man kan utgå från vilka material och miljöer som helst, menar Hege Hansson. Återbruksmaterial kostar inget. Jag skriver mycket i boken om hur pedagogerna kan göra för att ta ett grepp om rummet. Låt rummet bli en del av innehållet, låt rummet bli dokumentation. Tänk som på teatern, en ny scenografi för varje ny föreställning! När det gäller teman och innehåll tipsar Hege Hansson om att inte bli alltför konkret och realistisk. Väj inte för det svåra, där ligger det intressanta. Barn har det estetiska språket i sig. De kan vara både symboliska, djupa, metaforiska och surrealistiska. Det är vi vuxna som behöver den linjära berättelsen, som inte alltid hänger med. Ett större syfte med projektet var att skapa en demokratiskt inkluderande gemenskap, alla ska med. För att nå dit krävs att man lägger mycket tid och varierar ingångarna i projektet efter barnens olika egenskaper och behov. Jag tänker inte så mycket på lärande jag vet att barnen lär ändå. För mig är det de rika upplevelserna som står i fokus.
Läs mer om Att ge form åt förskolans innehåll
Hitta Psykologi & Pedagogik även hos:
