Johan Haquin Wallman (1792–1853) var sin generations skickligaste antikvarie. Under tjugo års tid reste han genom Sydsverige för att dokumentera fornlämningar. Han skrev prisbelönta avhandlingar och blev ledamot i Vitterhetsakademien. Han var sjuk i tuberkulos och malaria upp över öronen skuldsatt utstött och förtalad. Ingenting kunde dock förmå honom att sluta forska om forntiden.Johan Haquin Wallmans sätt att bedriva arkeologi föll snabbt i glömska och ingen har utforskat hans enorma kvarlåtenskap. Med Johan Haquin Wallmans livsöde som fond ger boken ett nytt perspektiv på hur arkeologin växte fram under 1800-talets första decennier och vilken avgörande betydelse som romantiken har haft för vår syn på forntiden.Påvel Nicklasson är docent i arkeologi vid Lunds universitet.
Läs mer om Att aldrig vandra vill
Hitta Historia & Arkeologi även hos:
