”Atlantmannen” är Marguerite Duras djärvaste experiment. Texten bygger på en film inspelad på franska atlantkusten 1981. En ung man vandrar genom rummen och korridorerna i ett övergivet badortshotell, fortsätter över terrassen och ned mot stranden. Bilden tonar upp och ned tills filmen helt glider över i svartsladd, och Duras röst ensam för berättelsen om mannen och kvinnan, om trädgården och huset och stranden, mot sitt slut. ”Jag har inte fler bilder att ge den”, skriver Duras i boken med samma namn, som utkom året därpå och nu för första gången finns på svenska, i översättning av Jonas Ellerström. Så visar sig rösten och orden vara det som räcker längst, som lever vidare när kärleken tagit slut.
Relaterade produkter
Revel
I debutdiktsamlingen Sekvensen om pappersblomman strävade Christer Boberg efter att…
Damernas paradis
Klassikern bakom succéserien! Följ den spännande vardagen i 1800-talets Paris…
Kungens lilla piga
Peggy Lindström – Kungens lilla piga – arbetar på Husgerådskammaren…
Älskad aldrig glömd/Där kärleken finns
Älskad aldrig glömd Trots framgång och rikedom har Luc Cavallo…
Äventyret med julpuddingen
Trots att blotta tanken på den engelska landsbygden vintertid fick…
Och dagarna är som små sekler
Göran Greider har under tretton år delat sin tid mellan…
Piller transplantationer och säkerhetsnålar
Ett liv en klassresa en rörelse en global läkemedelsindustri och…
Kvinnan i förrådet
Del 2: Torbjörn Frisk. Polisinspektör Torbjörn Frisk är i Kalmar…
Bakom masken
Fjorton författare vars gemensamma nämnare är deras medlemskap i Facebookgruppen…
En kvinna att räkna med/Trassliga löften
En kvinna att räkna med Gage Campbell har arbetat sig…
Knallhatten – Det väschta odjur som nånsin levat
Knallhatten eller ”Li’l Abner” som den hette i original kom…