den svenska missionären Alma Johansson arbetade 1915bland armenier i staden Moush när folkmordet på armenier startade.Johansson kunde efteråt berätta:Från våra fönster kunde vi se det mesta av vad som försiggick.Armenierna gingo ej ut, de förhöllo sig alldeles stilla, och det varförst när soldaterna trängde in i de sönderskjutna husen, som desökte att värja sig så länge som möjligt. Följande dag sågo visoldaterna föra grupper av kvinnor och barn genom staden, blodiga,sårade. När så den ena efter den andra föll ned sårad, varen soldat genast färdig att slå till med bösskolven. Aldrig kan jagglömma den synen.Samtida svenska diplomater, missionärer, resenärer, politiker ochförfattare har lämnat uppgifter om vad som hände under folkmordet19151916 liksom under massakrerna 18941896 och om arbetetmed att rädda överlevande och flyktingar. En militärattaché taladeom »förintandet av den armeniska nationen« och en missionär beskrevdet som ett försök att »utrota en hel nation«. Sven Hedinskrev om »förskräckliga grymheter« och Hjalmar Branting användeordet folkmord.I det svenska materialet finns detaljerade vittnesmål om förskräckandegrymheter och mördande under attacker mot armeniskabostadsorter. Oerhörda lidanden under väl organiserade deportationeroch massakrer beskrevs men det gjordes också omskrivningar avdet som hänt till att benämnas befolkningsomflyttning. Sammantagetger det svenska materialet en tydlig bild av det folkmord somdrabbade armenierna och andra kristna minoriteter i det dåvarandeottomanska imperiet.
Läs mer om Folkmordet på armenier : sett med svenska ögon
Hitta Historia & Arkeologi även hos:
