Ordet Sparta väcker någonting inom oss. Trots att det har gått mer än tvåtusen år lever detta mytiska namn kvar. Det har också gett upphov till två ord som ofta används, spartansk och lakonisk. Det som mer än något annat odödliggjort Sparta var slaget vid Thermopyle. Efter att perserna under det första försöket att kuva grekerna blivit besegrade vid Marathon gjorde man ett nytt försök. Xerxes samlade en gigantisk här som skulle kuva grekerna. När de grekiska stadsstaterna samlades för att enas om hur man skulle försvara sig fick Sparta ansvaret. Man bestämde sig för att försöka hejda perserna vid Thermopyle som var ett smalt pass mellan bergen och havet. Sparta deltog med 300 soldater (därav namnet på den senaste spelfilmen om Sparta) och några andra stater med ett par tusen soldater, alla under ledning av kung Leonidas. Mot dem stod en halv miljon perser. Under tre dagar stod de 300 emot alla stormningsförsök. Persernas förluster var enorma. På den tredje dagen förråddes grekerna av en man vid namn Efialtes. (Sedan denna dag är hans namn synonymt med mardröm på grekiska.) Detta möjliggjorde för perserna att vandra över bergen och anfalla grekerna bakifrån. När Leonidas upptäckte detta skickade han hem de övriga grekerna och de 300 stred till sista man. Tack vare att de uppehöll perserna tillräckligt länge kunde de övriga grekiska styrkorna samlas och man kunde så småningom besegra perserna. Detta slag har blivit legendariskt och spartanernas offer möjliggjorde att demokratin kunde växa sig starkare istället för att krossas av despotin. Sparta var nämligen ett demokratiskt samhälle. Inte utan stora inskränkningar men med ett avancerat lagsystem som hade instiftats för att ingen person eller instans skulle få för mycket makt. När Thomas Jefferson så småningom skrev den amerikanska konstitutionen byggde han i mångt och mycket på den spartanska. Sparta är odödligt i historien och när man läser denna bok förstår man varför och känner en tacksamhet för det offer som Sparta gjorde inför övermakten och despotin. Det är inte överord att säga att våra samhällen idag hade sett annorlunda ut om Leonidas hade accepterat Xerxes uppmaning att spartanerna skulle kapitulera och lägga ner sina vapen. Istället svarade Leonidas på ett sant lakoniskt sätt: ’Kom och ta dem!’ Paul Cartledge är professor i grekisk historia vid universitetet i Cambridge där han har undervisat sedan 1979, och s.k. Fellow of Clare College. Han är en av världens främsta kännare av det antika Sparta och hedersmedborgare i den moderna Sparta.
Läs mer om Sparta : en odödlig historia
Hitta Historia & Arkeologi även hos:
