Ljuset är en ständigt närvarande men förgänglig storhet i denna Tor Ulvens enda roman: en tändsticka som blossar upp, ett sommarnattens matta sken genom gardinens tillfälliga glipa. Likaså tycks en rad olika medvetandeströmmar väckas till liv och avlösa varandra här, sömlöst, i en konstant glidning mellan sinnesintryck och tankebanor. Tor Ulven var en av sin generations mest betydande norska författare och en stor förebild för exempelvis Karl Ove Knausgård. Avlösning är en roman om ensamma människor i triviala situationer, men också ett utforskande av det enskilda medvetandets oerhörda expansivitet. Konkret verklighet och inre liv spelar mot varandra med en språklig exakthet som i sig är ett omfamnande av världen. Ulven var ljusskygg och gav bara en författarintervju under sin karriär. 41 år gammal tog han sitt liv. Avlösning är det första verk av Ulven som i sin helhet översatts till svenska. *** ”[…] en urstark och depraverad saga om samhällets outcasts, som levereras med en mästares precision.” – litteraturtoppen.se ”Årets mest njutningsfulla läsning.” – Anna Hallberg, Dagens Nyheter ”Ett så intensivt varseblivande att verkligheten utanför pärmarna börjar skimra och transformeras. Översättningen av Nils Sundberg är lika stilsäker som det nystartade Flo förlags utgivningslista” – Mats Kolmisoppi, Göteborgs-Posten, ”Årets böcker 2018” ”Som så ofta är det de mindre förlagen som står för utgivningen av översatt litteratur, där den fantastiska gåvan av ett helt verk som ”Avlösning” känns som mer än vi kanske gjort oss förtjänta av.” – Joni Hyvönen, Svenska Dagbladet ”Vid sin död hade han hunnit publicera tio böcker […] ett av den skandinaviska efterkrigstidens mest fascinerande litterära korpus över huvud taget.” – Rebecka Kärde, Dagens Nyheter 4 veckor på DN:s kritikerlista! 15 veckor topp 10 på litteraturtoppen.se! *** ”Jag läste Tor Ulven, och njöt av varenda mening han skrev, den oerhörda och nästan övermänskliga precisionen i dem, hur han lyckades göra allt lika viktigt […] Det var en form av jämställande mellan det materiella och människorna där det inte fanns någon plats för det psykologiska, och det gjorde att det existentiella dramat utspelade sig hela tiden, inte bara under en kris, som att någon skilde sig eller miste sin far eller mor, eller blev förälskad eller fick barn, utan ständigt och jämt, medan man drack ett glas vatten eller cyklade med vinglande lyktsken på en mörk väg eller helt enkelt inte var där, i det tomma rummet som han så mästerligt beskrev.” – Karl Ove Knausgård, Min kamp 5 (Översättning: Rebecca Alsberg)
Hitta Skönlitteratur även hos:
